Består ditt barns första telefonsamtal från universitet av klagomål om rumskompisen? Det är ganska vanligt. Men om han eller hon säger att deras rumskompis klagar på snarkningar, eller säger att din son eller dotter andas tungt på natten, bör du ta det på allvar. Ditt barn kan ha obstruktiv sömnapné (OSA) som utvecklats nyligen, eller så har du inte märkt något när han eller hon bodde hemma. Det är ganska vanligt att ungdomar som flyttar hemifrån och börjar på universitetet har förändrade sömnmönster och behöver lite tid för att anpassa sig. Men om rumskompisen säger att ditt barn har udda sömnmönster (som orolig sömn, sömnsvårigheter eller sover i en konstig ställning) bör du ställa fler frågor för att komma underfund med orsaken. Fråga ditt barn om han eller hon ofta sover på dagen, känner sig mer irriterad än vanligt, har svårt att vakna på morgonen eller vaknar med torr mun eller halsont. Det är alla tecken på att ditt barn kan ha OSA. Det är en stor omställning att börja på universitetet, men om ditt barn säger sig ha svårt att fokusera och koncentrera sig under dagen, är det också tecken på OSA. Om den inte behandlas kan obstruktiv sömnapné leda till allvarliga hälsoproblem längre fram samt kortsiktiga problem som huvudvärk och minnes- eller inlärningssvårigheter. I en studie från University of Arizona undersöktes 263 barn vid olika tidpunkter i deras liv och man fann att de som hade OSA under tonåren hade större risk för problem med hyperaktivitet, aggressivitet och koncentrationssvårigheter samt känslomässiga och sociala beteendeproblem. Dessa beteendeproblem kunde till och med påverka hur väl barnet presterade i skolan. Vid en metaanalys av 16 studier som publicerades i Pediatrics tittade man på de skolresultatet hos barn med andningssvårigheter under sömnen och fann att dessa sömnproblem kan försämra både den kognitiva förmågan och skolresultaten. Även om lösningen kan tyckas vara extra lärarhjälp och enskild undervisning är det viktigt att hitta orsaken till problemet om den är hälsorelaterad. Ditt barn kan löpa ännu högre risk att utveckla obstruktiv sömnapné om någon i din familj har det, om han eller hon är överviktig, har en stor tunga eller har cerebral pares eller Downs syndrom. Se till att ditt barn kommer hem och träffar en läkare så att ni kan ta reda på om han eller hon har OSA eller om något annat är fel. Läkare kan hänvisa er till en specialist, som kanske skickar ditt barn till ett laboratorium för att göra en sömnundersökning och ta reda på om han eller hon har en sömnstörning. Behandlingsalternativen kan vara något av följande: kirurgi för att avlägsna adenoider och tonsiller, CPAP-behandling (kontinuerligt positivt luftvägstryck), viktnedgång eller förändringar i sömnbeteendet. Se till att barnets sömnproblem behandlas så snart som möjligt – så att det enda som rumskompisen kan klaga på är smutstvätt på golvet!