En natt för en sömnundersökningspatient

Du kommer dit kl. 19.00, klar för natten. Nej, det är inte en lyxig hotellsvit med rumsservice, men det är inte heller ett sterilt rum där du blir uppkopplad till en mängd apparater och utstirrad medan ett team med medicinska experter undersöker dig och lyssnar medan du snarkar.

Om det var så du föreställde dig att en sömnundersökning går till är vi här för att hjälpa dig. Det blir kanske inte den bästa sömn du någonsin har fått, men det är viktigt att göra en sömnundersökning för att kunna diagnostisera sömnstörningar som sömnapné. Det kan inte bara rädda ditt liv, utan kan även hjälpa dig att sova gott  varje natt.

”Det finns inte många medicinska öppenvårdstester där patienten måste anslutas till kablar, ha på sig pyjamas och sova på en medicinsk inrättning. Även om en sömnundersökning skiljer sig från andra medicinska tester behöver den inte kännas obehaglig”, säger doktor Neil Kline, osteopat, specialist inom internmedicin, sömnläkare och representant för American Sleep Association.

Patienterna vet inte att en natt på ett sömncenter i stort kan liknas vid att sova på hotell, minus en del av lyxen då. Sömnundersökningsrummen är utformade för att likna hotellrum. Den största skillnaden är dock att du har kablar anslutna till kroppen.

Kline säger att sömnstudieprocessen är enkel och smärtfri. Det här händer:

1. Patienterna checkar in efter middagen och tar med sig bekväma kläder att sova i och till exempel en kudde eller filt som de tycker om.
2. Patienterna ansluts sedan till cirka 20 kablar, som sätts fast före sänggåendet och ansluts med självhäftande klister, klämmor och tejp. ”När patienten ligger i sängen och ska sova brukar kablarna inte störa sömnen”, säger Kline.
3. Patienterna kan läsa, slappna av eller till och med titta på tv innan de somnar, eftersom många sömncenter har tv-apparater i rummet. Dessutom uppmuntras patienterna att följa sina vanliga rutiner före läggdags och somna på samma sätt som hemma.
4. På sömncentret övervakar en sömntekniker patienten från ett annat rum. Teknikerns uppgift är att samla in data och säkerställa patientens säkerhet. De flesta center använder infraröda kameror och mikrofoner för att vid behov kommunicera med patienten.
5. Teknikern registrerar flera biologiska signaler som hjälper till att utvärdera sömnmönster. Dessa signaler omfattar EEG (hjärnvågor), EOG (ögonrörelser), EMG (muskelrörelser), EKG (hjärtfrekvens), andningsrörelser och syrenivåer. När data har samlats in och bearbetats skickas de till en sömnläkare för tolkning. Sömnläkaren kan sedan fastställa eller utesluta eventuella sömnstörningar som kan behöva behandlas. ”Sömnundersökningar är i allmänhet tillräckliga för att diagnostisera eller utesluta sömnapné”, säger Kline. Någon enstaka gång måste undersökningen göras om ifall insamlade data är otillräckliga. Och ja, patienterna sover faktiskt ganska många timmar under undersökningen. ”Det är ovanligt att en person inte sover alls,” säger Kline. På morgonen kopplas patienten bort från elektroderna och kan lämna sömncentret. Det är viktigt att veta att det inte gör ont att göra en sömnundersökning. Även om det är lite obekvämt att ha kablar anslutna till kroppen är den totala upplevelsen ganska lik att sova på hotell – minus rumsservice.